Skrivelse till Justitiedepartementet 2002-06-25
Begäran om nationellt call-center för konsumentrådgivning.
2002-06-25
Justitiedepartementet
Konsumentminister Britta Lejon
103 33 Stockholm
Begäran om nationellt call-center för konsumentrådgivning
Konsumentföreningen Stockholm har på olika sätt det senaste åren pekat på behovet av ett nationellt call-center för medborgarna, med ett 020-nummer för konsumentvägledning av mer allmän konsumenträttslig karaktär. Vi anser att fördelarna är uppenbara. Ett nationellt call- center skulle ge
– en mer kostnadseffektiv vägledning
– en mer tillgänglig vägledning, med generösare telefontider med konsumenternas behov i fokus.
– möjlighet för konsumenter att få information och rådgivning på olika språk
– de kommunala konsumentvägledarna får avlastning i ärenden av rutinkaraktär så att de i stället kan koncentrera sig på att utveckla andra angelägna områden
– likvärdig basinformation för medborgare i hela landet. Som det nu är finns det flera kommuner som inte har någon konsumentrådgivning över huvud taget.
– möjlighet att marknadsföra den nationella konsumentvägledningen ordentligt så att de som har behov uppmärksammar den service som de facto är tillgänglig.
I februari 2002 skrev vi till Konsumentverket i frågan men har inte fått något svar. Regeringens tidigare utredare har på eget initiativ tagit kontakt med oss, men förslaget gavs sedan ingen större uppmärksamhet i skrivningarna.
Vad vi förstår är ett av huvudskälen att man är orolig för att ett nationellt call-center kan innebära att den vägledning som finns i kommunerna snabbt kommer att rustas ner. Vi menar att call-centret borde vara en utmärkt service att samverka kring. Det är hög tid att reformera och förändra delar av konsumentvägledningen.
I dagarna delas 20 miljoner kronor ut i extra projektmedel till åttio kommuner, bland annat för att utveckla den förebyggande verksamheten, för projekt riktade till invandrare m fl. Det är givetvis utmärkt. Vi menar dock att projektmedel av tillfällig karaktär lätt leder till att god verksamhet utvecklas under något år, men på grund av tids- och resursbrist går projekten på sparlåga när medlen är slut. Med ett nationellt call-center kan konsumentvägledarna avlastas ärenden av allmänrättslig karaktär vilket sparar både tid och pengar som kan användas till att utveckla den lokala verksamheten. Enligt statistik från Konsumentverket är nästan 50 procent av ärendena sådana. (Se bilaga 1).
Konsumentföreningen Stockholm önskar att departementet snarast utreder möjligheterna att inrätta ett nationellt call-center för konsumentrådgivning; kostnader, finansiering, bemanning o s v, samt positiva och negativa konsekvenser för medborgarna och för den kommunala konsumentvägledningen.
Det är vår övertygelse att många ärenden inte nödvändigtvis behöver hanteras i kommunerna utan kan billigare, bättre och mer tillgängligt för medborgarna hanteras på nationell nivå.
Vänliga hälsningar
Louise Ungerth
Chef för konsumentfrågor
Konsumentföreningen Stockholm
Läs mer om varför KfS anser att callcenter behövs och Konsumentverkets svar här nedan.
Konsumentverkets svar Bakgrund callcenter |