Krönika ur Mersmak nr 2 2003

Nu ska jag svära i kyrkan och plädera för att grisar, kycklingar och höns skall äta köttmjöl. Det vill säga rester från sina slaktade vänner och kolleger. Fy vad äckligt, utropar säkert många. Oetiskt, farligt och ruskigt. Man gör djur till kannibaler. Usch och fy vad hemskt!

Det tycker inte jag. Jag tycker tvärtom att det är oetiskt att inte ta tillvara resterna från slaktindustrin och utfodra djuren med dem. Grisar, kycklingar och höns är nämligen, till skillnad från korna, allätare. De är rustade för att äta både kött och vegetabilier.

Grisar och kycklingar har ätit matrester i alla år, men sedan galna ko-sjukan bröt ut är det förbjudet att utfodra även dessa djur med köttmjöl. Kor fick nämligen, tror man, galna kosjukan av att äta dåligt upphettat köttmjöl. Därmed fick de i sig prioner, smittämnet som efter en lång inkubationstid ledde till galna kor. En sjukdom som sedermera överfördes till människor genom varianten av Creutzfeldt Jacobs sjukdom. 127 människor har hittills dött av sjukdomen, ytterligare några är sjuka och väntar på döden. Det finns nämligen ingen bot. Sjukdomens orsak var alltså att man skulle spara energi och därför inte upphettade köttmjölet tillräckligt under tryck. Är köttmjöl behandlat enligt alla konstens regler är det ett bra och billigt foder med mycket högvärdiga proteiner.

För att inte hela EU:s befolkning – i spåren av galna kosjukan – skulle tappa förtroendet för köttindustrin och äta mindre kött, vilket skulle resultera i dyrbara köttöverskott och sänkta priser till de europeiska bönderna, införde panikslagna EU-politiker en mängd mer eller mindre märkliga åtgärder. Många är kloka. Andra har det gemensamt att de endast är till för att lugna befolkningen, är ofantligt kostsamma för oss skattebetalare och inte har mycket med livsmedelssäkerhet att göra. Förbudet mot köttmjöl i foder till gris och fågel är en sådan åtgärd, menar jag.

I dag körs det som blir över när styckarna har gjort sitt på slakterierna till en anläggning i Stenstorp. Där steriliseras slaktavfallet, mals ner och proteinerna läggs på hög alternativt blir till fyllnadsmaterial i vägar eller annat. Det är ett ofantligt resursslöseri. Duger livsmedlen till mat åt oss människor borde det väl duga till djuren. Eller?

Och visst måste det gå att säkerställa att kycklingmjöl går till grisfoder och grismjöl till kycklingfoder så djuren inte behöver bli kannibaler. För det är kansle trots allt inte så klokt. Det har galna ko-sjukan lärt oss.


Louise Ungerth
Chef för Konsument & Miljö
Konsumentföreningen Stockholm

Vill du kommentera Louise krönika? Du når henne på
[email protected]