Krönika ur Mersmak nr 4 2003

Är det jag som inte begriper? Det frågar jag mig när jag läser tidningarnas rapportering om akrylamid i mat. Det svenska akrylamidlarmet framställs som överdrivet. DN debatt har .era debattartiklar av journalistprofessor Stig Hadenius, som mig veterligen inte någonsin har hållit på med vetenskaplig riskvärdering, men som menar att akrylamidlarmet är oseriöst.

Jag kan mycket väl förstå att massmedia är sura på Livsmedelsverket som klantade till det när akrylamidlarmet presenterades. Ett dygns informationsvakuum sedan pressinbjudan gått ut blev för mycket för media – vår tredje statsmakt. Det är okey. Det var klantigt av myndigheten. Men, ska för den skull upptäckten av akrylamid i vår mat negligeras? Att det i chips, potatis, bröd och kaffe, plötsligt upptäcks halter av ett ämne som har fått politiker att avbryta ett tunnelbygge till enorma kostnader. Som förbjudit bönderna kring Hallandsåsen att leverera mjölk under månader, trots att man inte ens har funnit akrylamid i deras produkter.

Hadenius anser att Livsmedelsverket larmar för att få ökade forskningsanslag. En forskare har studerat tusen cancerpatienter och inte funnit någon ökad frekvens av vissa cancerformer, en annan menar att larmet är överdrivet och att forskning visar att råttor är känsligare för cancerogena ämnen än människor.

Intressanta inspel, men råttor är det som står till buds när vi gör riskbedömningar av olika ämnen. Tillsammans med mycket stora epidemiologiska studier, där man studerar sjuk- och dödlighet på tiotusentals människor. Inte många människor ställer nämligen frivilligt upp på att äta akrylamid eller kemiska bekämpningsmedel för att man ska se om de får cancer, nervskador eller blir sterila några tjugotal år senare. Därför har det internationella samfundet myntat begreppet ”försiktighetsprincipen” – ta alltid det säkra före det osäkra. Får råttor allvarliga skador av ett ämne, förbjud det!

Sverige förbjöd asbest långt före alla andra länder och den svenska industrin var urförbannad. Nu ser vi en minskning av lungsäckcancern i Sverige. Tack vare försiktighetsprincipen.

Jag fortsätter dock att rosta mina klyftpotatisar i ugnen, för att det är så himla gott och enkelt. Liksom jag äter både ostron och råbiff trots att risken för matförgiftning är överhängande. Jag väger risk mot nytta. Och nyttan, smakupplevelsen, överväger. Men jag vill inte vara utan informationen att det är en risk, om Livsmedelsverket sitter på den kunskapen. Vi har rätt att veta.

Louise Ungerth
Chef för Konsument & Miljö
Konsumentföreningen Stockholm

Vill du kommentera Louise krönika? Du når henne på
[email protected]